Vårt land är rikt och öppet. Hit kommer de fattiga, de trötta, och de som saknar hopp för att finna det igen. Om vi var mer dramatiskt lagda skulle vi kanske vi kanske låta mer som Emma Lazarus.
Många jag pratar med beskriver de Romska tiggare, som verkar sitta utanför nästan varje affär i hela Sverige, som den största förändring de upplevt. ”I det Sverige jag växte upp i fanns det inga tiggare” är inte en ovanlig problembeskrivning. Jag är nog inte den ende som fått höra någon lova att ”om du får bort tiggarna så röstar jag på dig”.
Tidigt i våras råkade jag börja samtala med Iovana som satt utanför Gottsunda centrum där jag normalt handlar. Konversationen gick så där. Vi hade inte något gemensamt språk. Hon berättade att hon var gravid. Eventuellt på italienska som jag inte kan. Hon skrattade åt att jag frågade om hon var från Italien. (”No, no, Romania.”)
Jag vet naturligtvis inte om hon verkligen heter Iovana, eller om hon faktiskt var gravid.
När jag träffade henne igen några veckor senare berättade hon att hon hade varit hemma i Rumänien och fött barnet. Någon gång under den tidiga sommaren sammanfattade hon uppståndelsen på parkeringen utanför affären med att några hade druckit för mycket och börjat bråka. (Hon himlade med ögonen på det relativt internationella sätt som brukar betyda ”idioter”.) En dag var hon borta. Ersatt av en ändre dam som ropar ”pleeeeese moneeeeeey” till alla som kommer inom fem meter.
I grunden är det hela enkelt. Tiggarna är europeiska medborgare med samma rättigheter som alla andra. Om det är tillåtet för svenskar att tigga så är det det även för rumäner. Förbud är i bästa fall tramsigt – förbjud tiggeri och de plockar upp en trumma och blir gatumusikanter. I sämsta alla tror någon att fattigdom kan lösas med förbud mot tiggeri.
Jag tror att vi måste börja med att inse att ingen vill ha tiggare utanför affärerna. Tiggarna vill inte sitta där. Vi som handlar vill inte ha dem där.
Det här är vad jag tror på:
- Om du vill ge pengar till tiggare är upp till dig. Det hjälper antagligen på kort sikt. Jag vet att många hellre ger frukt, läsk, eller mat. Jag antar att det inte skadar heller.
- Tipsa genast polisen (på 11414) om du ser tecken på människohandel. Alla har rätt till lagens skydd. (Och om du möter någon som är säker på att de sett bevis på människohandel, fråga dem om de tipsade polisen.)
- Organisationer som Uppsala Stadsmission hjälper EU-migranter med tak över huvudet och enkla mål mat. De tar emot gåvor. Naturligtvis är det här också kortsiktigt och löser bara akuta problem.
- Korskyrkan i Uppsala försöker ”starta en butik i samarbete med familjens hemby”. Inte enkelt, men mer långsiktigt.
- Jönköpinings frikyrkor samarbetar för att försöka åstadkomma riktig förändring på plats i Rumänien. Här slår man direkt i klassiska problem som att byborna inte äger marken de bor på. (Känns som problem 1A inom allt hjälparbete – det måste finns åtminstone 10 personer med sin doktorsexamen baserad på en uppsats om fattigdom och landägande.)
- Svenska kyrkan arbetar med Franciskanerorden på plats i Rumänien. En kyrka, en skola, en förskola, en enkel vårdcentral, osv. Långsiktigt och uthålligt.
- EU har ett enormt ansvar att sätta press på Rumänien. Beskriv ett (seriöst) förslag till sanktioner och jag lovar att lyssna.
Romerna är EU-medborgare och välkomna hit. Men, dagens situation är inte hur jag vill att det ska se ut i morgon. Jag hoppas att Iovanas dotter eller son vill komma hit om 20 år, men då för att läsa på universitetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar