Folk blir skjutna, det kastas sten på bussarna, bilar och sporthallar brinner. Allt detta i Gottsunda, drygt två kilometer hemifrån, där jag handlar mat och där mina barns vänner bor.
I tidigt i West Wings första säsong blir ett amerikanskt transportplan nedskjutet av syrierna. Ombord fanns presidentens personliga läkare och 57 andra amerikaner. President Bartlets ilska är inte att ta miste på:
"I’m gonna blow them of the face of the earth with the power of God’s own thunder."
När Joint Chiefs of Staff föreslår proportionerliga motåtgärder, i form av bombningar av tre militära mål samt syriska militära underrättelsetjänstens högkvarter, är president Bartlet inte nöjd. Han ställer sig frågan vilken nytta ett proportionerligt svar gör och ger militärerna i uppdrag att designa ett oproportionerligt svar som inte liknar att dra in någons veckopeng.
Jag tänker på president Bartlets önskan om oproportionalitet när jag läser att 20 moderata riksdagsledamöter vill sätta in militär för att upprätthålla ordning och säkerhet i de delar av landet där svensk lag, enligt motionen, inte längre gäller.
Jag tänker också på scenen i Generation Kill när soldaterna i amerikanska marinkårens 1:a spaningsbataljon 2003 fick i uppgift att upprätta och bemanna vägspärrar i Irak. Förutom den överlägsna utrustningen ser det inte direkt annorlunda ut jämfört med hur armén för 25 år sedan fick lärde mig mig att sköta en vägspärr.
Jag kan naturligtvis också bli arg och fantisera om fallskärmsjägare på hustaken. Jag antar att en vanlig förortsligist kvalar in sig som kombatant när han har tänt sin molotov cocktail och springer mot den fullsatta stadsbussen? (Status för fjortonåringen som samtidigt belyser polishelikoptern med laser lämnas som hemuppgift.) Men, jag tror inte att arga beslut är vad Gottsunda behöver.
I den riktiga verkligheten ser det ut som om polisens offensiv mot gängen, och framför allt deras ekonomi, ger utdelning. Pengar och droger plockas bort, kvar står kriminelle Kalle med en skuld som måste regleras (och Lapidus-nivå på ångesten). Som protest, hämnd och distraktion skickas småkillar ut att bränna bilar och stena bussar. En del ungdomar tycker också att de blir bemötta “på fel sätt”, men resultatet verkar bli att gängen försvagas.
Jag tror att mindre dramatiska insatser också kan göra stor skillnad. Eftersom parkeringsvakter inte kan arbeta i området, tar polisen tydligen ibland sig tid att städa upp. Resultatet filmas och publiceras till klassisk musik.
P-botsinsatsen verkar ha gett resultat. Inga felparkerade bilar morgonen efter. Effekten uppnådd för tillfället i särskilt utsatt område. pic.twitter.com/4DNo8NRDvl
— Polisen Uppsala (@polisenuppsala) July 6, 2017
Polisen vill ha lagar kring organiserade kriminella gäng likt de som finns i USA (och som bland annat använts mot FIFA). Det tror jag vore bra.
För knappt 10 år sedan hade jag förmånen att besöka NRAs huvudkontor i Fairfax, Virginia. En sak som organisationens talare var stolt över var Project Exile som innebar att den dömd brottsling som efter frigivning påträffades beväpnad automatsikt dömdes till minst fem års fängelse utan möjlighet till borgen eller villkorlig frigivning.
Jag tycker att en svensk RICO Act och ett svenskt Project Excile vore ett proportionellt svar på den organiserade brottslighetens härjningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar