Det kom ett mejl. Som ”du tidigare fått information om” hade fotbollsspelande barn fått i uppgift att sälja två burkar pepparkakor á 150 kronor. ”Vänligen medtag 300 kronor i jämna pengar.”
En snabb marknadsundersökning (med hjälp av ICAs webb) ger att 300 kronor motsvarar drygt 4,5 kg, eller 15 paket, pepparkakor per barn.
Lite efterforskningar visade att föreningen både 2012 och 1013 gick ett par hundra tusen back per år. Stora summor förs över från ungdomsverksamheten till vuxenlagen, som dras med ännu större underskott. Tydligen räcker det ändå inte, utan nu har man beslutat att ge barnen beting att sälja kakor.
Jag väljer gärna mina kakor själv och betalar hellre de 57 kronor som varje burk har i marginal för föreningen direkt med medlemsavgiften. Allra helst ser jag att föreningen ser till att vuxenverksamheten täcker sin egna kostnader – då vore problemet borta, och det potentiellt olagliga tramset med säljbeting till barn överspelat.
I skolan säljer klassen också kakor för att finansiera sin klassresa, men då utan beting. Jag noterar att man verkar snitta över 300 kronor per barn.
För att förstå mer om det perspektiv som Riksidrottsförbundets jurist Christer Pallin företräder läser jag krönikor i Idrottens Affärer. Det är intressant. Jag snubblar in i en konflikt jag, som under de senaste 20 åren mest ägnat mig åt löpning och ju-jutsu, inte visste fanns. Barn och deras förändrar beskrivs som ”trolösa” och pengar bör styras till de aktiva som ”finns på riktigt” (tre-fem pass/vecka året runt).
Mer nyanserat kan man notera att idrottsledares drömmar om cupvinster, en ny Zlatan, och OS inte alltid matchar vad samhället, folkvalda, eller föräldrar är ute efter.
Så kom ett nytt mejl. Pepparkaksförsäljningen var inställd på grund av leveransproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar