Jag mottar den slutliga bekräftelsen på att idrotts- och fritidsnämnden januarimöte är inställt, och frågar mig själv om det spelar någon roll.
Till vardags, i mitt vanliga jobb, försöker jag att göra det till en vana att fråga jag mig själv och mina medarbetare vilken skillnad vi gör. Om månadens nyckeltal inte visar på några framgångar – vad hade då varit annorlunda om vi låtit bli att komma till kontoret?
När jag tittar igenom vad jag skrivit under året blir det till en lång lista över saker som inte har gjorts. Vi har inte kunnat skydda medborgarnas pengar från elitklubbarnas byggdrömmar, vi har inte kunnat skydda ideella föreningar mot kommunala byråkrater, och vi har inte kunnat styra om från tvång till frivillighet i finansieringen.
Kanske borde jag ställa till med mer oreda? Reservera mig och skriva insändare? Gå på fler bjudmiddagar?
En sanning är att besluten tas någon annanstans: Arenainvesteringarna beslutas i kommunfullmäktige. Besluten att bygga täta höghusområden utan utrymmen för idrott eller rekreation tas i bygg- och plannämnden samt fullmäktige.
Kanske borde jag försöka bli invald i kommunfullmäktige 2018? (Behövs en tredubbling av personrösterna?) Men jag läser samtidigt i DN att ”hälften av de som faktiskt är ledamöter av kommunfullmäktige uppger att de övervägt att hoppa av” eftersom de inte tycker sig ha något inflytande över politiken. (DN föreslår rödvin som alternativ.)
I Gottsunda är glassplittret uppsopat för den här gången, men idrottsföreningarna är oroade – i vilket skick hittar man sin hemmaplan nästa matchdag? På andra sidan stan, på Fyrishov, frågar sig medelklassen om man vågar ta med barnen till offentliga bad längre.
Men inte nu som sagt. Januarinämnden är inställd. Det finns ju inga frågor att ta upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar